Vad kan vara mer spännande att få läsa om asfalt? För vi ser den varje dag, kör bilar på den och promenerar på den, ändå får detta med asfalt så lite uppmärksamhet i media. Det är precis vad vi kommer att ändra i det här inlägget!
Allt börjar med asfalt, som är det mest använda vägbyggnadsmaterialet i världen. Asfalt eller asfaltbetong är en kombination av mineraliska aggregat och asfalt, ett asfaltmaterial som utgör det bindemedel (eller lim) som håller ihop små icke-asfaltiska partiklar som sand och grus. Asfalt är alltså egentligen bara ett slags tjära. När asfalt svalnar kan den användas för att bilda vägar eller startbanor som fordon färdas på varje dag.
Vägar av asfalt är nästan alltid svarta, men det behöver de inte vara – asfalt kan också vara brun (så kallad rå asfalt) när den helt enkelt appliceras utan ytterligare bearbetning som uppvärmning och komprimering. Asfaltbeläggning består av asfaltbindemedel och aggregat (t.ex. sand). Asfalten binder samman aggregatet till asfaltbetong som täcker den underliggande asfalten asfaltcement. Asfaltvägar byggs vanligen med hjälp av komprimerings- eller asfaltmaskiner.
Själva asfaltmaterialet är en mycket mörk, svart, klibbig vätska som bryts ur jorden i form av råolja – där den sipprar upp till ytan naturligt som sipprande eftersom den är lättare än vatten – eller raffineras till petroleumbaserad asfalt med hjälp av andra kemikalier som finns djupt under jord, i raffinaderier som du kanske har hört talas om även om du inte själv kör på asfaltvägar så ofta!
Asfalt har använts i tusentals år runt om i världen, men asfaltvägarna är relativt nya. Asfaltvägar användes först i världens asfalthuvudstad, det antika Babylon, där asfalt användes för att asfaltera gator och uppfarter – därför kallar vissa människor asfalt för romersk stenläggning. Romarna förbättrade faktiskt asfalten genom att tillsätta vulkanaska som gjorde deras asfaltbetong starkare.
Bara i Stockholm finns hundratals mil asfalt.